*grasōną

Runic: ᚷᚱᚨᛊᛟᚾᚨ Pronunciation: /ˈɣrɑ.sɔː.nɑ̃/

verb · Weak class 2

Meanings

to feed on grass; graze

Etymology

From *grasą (‘grass’) + *-ōną.

Conjugation

Present active

PersonIndicativeSubjunctiveImperative
1st singulargrasōgrasǭ–
2nd singulargrasōsigrasōsgrasō
3rd singulargrasōþigrasōgrasōþau
1st dualgrasōsgrasōw–
2nd dualgrasōþizgrasōþizgrasōþiz
1st pluralgrasōmazgrasōm–
2nd pluralgrasōþgrasōþgrasōþ
3rd pluralgrasōnþigrasōngrasōnþau

Present passive

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulargrasōi–
2nd singulargrasōsaigrasōsau
3rd singulargrasōþaigrasōþau
1st dual––
2nd dual––
1st pluralgrasōnþaigrasōnþau
2nd pluralgrasōnþaigrasōnþau
3rd pluralgrasōnþaigrasōnþau

Past

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulargrasōdǭgrasōdēdį̄
2nd singulargrasōdēzgrasōdēdīz
3rd singulargrasōdēgrasōdēdī
1st dualgrasōdēdūgrasōdēdīw
2nd dualgrasōdēdudizgrasōdēdīdiz
1st pluralgrasōdēdumgrasōdēdīm
2nd pluralgrasōdēdudgrasōdēdīd
3rd pluralgrasōdēdungrasōdēdīn

Non-finite Forms

InfinitivePresent ParticiplePast Participle
grasōną grasōndz grasōdaz

Find a form

Descendants

  • *grasōn (Proto-West Germanic)
    • *grason (Old Dutch)
      • grāsen (Middle Dutch)
        • grazen (Dutch)
  • *grasōn (Proto-West Germanic)
    • grasian (Old English)
      • grasen (Middle English)
        • graze (English)
  • *grasōn (Proto-West Germanic)
    • gersia (Old Frisian)
      • gerskje (West Frisian)
  • *grasōn (Proto-West Germanic)
    • grasōn (Old High German)
      • grasen (Middle High German)
        • graazan (Cimbrian)
        • grasen (German)
  • *grasōn (Proto-West Germanic)
    • grasōn (Old Saxon)
      • grāsen (Middle Low German)
        • grasen (German Low German)
        • grosen (Plautdietsch)
  • grasa (Old Norse)
    • grasa (Faroese)
    • grasa (Icelandic)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary