*grōnijaną

Runic: ᚷᚱᛟᚾᛁᛃᚨᚾᚨ Pronunciation: /ˈɣrɔː.ni.jɑ.nɑ̃/

verb · Weak class 1

Meanings

to make green, to paint green

Etymology

From *grōniz (‘green’) + *-janą.

Conjugation

Present active

PersonIndicativeSubjunctiveImperative
1st singulargrōnijōgrōnijaų–
2nd singulargrōnīsigrōnijaisgrōnī
3rd singulargrōnīþigrōnijaigrōnijaþau
1st dualgrōnijōsgrōnijaiw–
2nd dualgrōnijaþizgrōnijaiþizgrōnijaþiz
1st pluralgrōnijamazgrōnijaim–
2nd pluralgrōnīþgrōnijaiþgrōnīþ
3rd pluralgrōnijanþigrōnijaingrōnijanþau

Present passive

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulargrōnijai–
2nd singulargrōnijasaigrōnijaisau
3rd singulargrōnijaþaigrōnijaiþau
1st dual––
2nd dual––
1st pluralgrōnijanþaigrōnijainþau
2nd pluralgrōnijanþaigrōnijainþau
3rd pluralgrōnijanþaigrōnijainþau

Past

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulargrōnidǭgrōnidēdį̄
2nd singulargrōnidēzgrōnidēdīz
3rd singulargrōnidēgrōnidēdī
1st dualgrōnidēdūgrōnidēdīw
2nd dualgrōnidēdudizgrōnidēdīdiz
1st pluralgrōnidēdumgrōnidēdīm
2nd pluralgrōnidēdudgrōnidēdīd
3rd pluralgrōnidēdungrōnidēdīn

Non-finite Forms

InfinitivePresent ParticiplePast Participle
grōnijaną grōnijandz grōnidaz

Find a form

Descendants

  • *grōnijan (Proto-West Germanic)
    • gruonen (Old Dutch)
      • groenen (Middle Dutch)
        • groenen (Dutch)
  • *grōnijan (Proto-West Germanic)
    • gruonen (Old High German)
      • grüenen (Middle High German)
        • grünen (German)
  • *grōnijan (Proto-West Germanic)
    • *grōnian (Old Saxon)
      • grönen (Middle Low German)
        • grönen (German Low German)
  • grœna (Old Norse)
    • græna (Icelandic)
    • gröna (Swedish)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary