*hanjō

Runic: ᚺᚨᚾᛃᛟ Pronunciation: /ˈxɑn.jɔː/

noun · feminine · ō-stem

Meanings

hen

Etymology

From Proto-Indo-European *keh₂n- (‘to sing’).

Declension

CaseSingularPlural
Nom.hanjōhanjôz
Acc.hanjǭhanjōz
Gen.hanjōzhanjǫ̂
Dat.hanjōihanjōmaz
Inst.hanjōhanjōmiz
Voc.hanjōhanjôz

Find a form

Descendants

  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • *henna (Old Dutch)
      • henne (Middle Dutch)
        • hèn (Limburgish)
  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • *henna (Old Dutch)
      • henne (Middle Dutch)
        • hen (Dutch)
          • hen (Afrikaans)
          • hän (Jersey Dutch)
  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • henn, hænn (Old English)
      • hen, henne, hene, han, en, heene (Middle English)
        • hen (English)
        • hen (Scots)
        • hen, hin (Yola)
  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • henn (Old Frisian)
      • Hanne (Saterland Frisian)
      • hin (West Frisian)
  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • henna (Old High German)
      • henne (Middle High German)
        • hénna, henn (Cimbrian)
        • Henne (German)
  • *hannju (Proto-West Germanic)
    • *hennia, *hennea (Old Saxon)
      • henne, hinne (Middle Low German)
        • Heen (German Low German)
  • hano (Crimean Gothic)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary