*rekô¹
Runic: ᚱᛖᚲᛟ Pronunciation: /ˈre.kɔːː/noun · masculine · an-stem
Meanings
- ruler, chief
- king
Etymology
From Proto-Indo-European *h₃rḗǵs (‘chief, king’). Cognate with Latin rēx (‘king’). Doublet of *rīks.
Declension
| Case | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nom. | rekô | rekaniz |
| Acc. | rekanų | rekanunz |
| Gen. | rikiniz | rekanǫ̂ |
| Dat. | rikini | rekammaz |
| Inst. | rikinē | rekammiz |
| Voc. | rekô | rekaniz |
Descendants
-
*rekō (Proto-West Germanic)
- *anadrekō (Proto-West Germanic)
-
*reki (Old Norse)
- lestreki, nautreki, hjarðreki, sauðreki, eyrendreki (Old Norse)
-
*reki (Old Norse)
-
landreki (Old Norse)
- landreki (Icelandic)
-
landreki (Old Norse)