*skandō
Runic: ᛊᚲᚨᚾᛞᛟ Pronunciation: /ˈskɑn.dɔː/noun · feminine · ō-stem
Meanings
shame, disgrace
Etymology
From earlier *skamdō, pre-Germanic *skomtéh₂, from *sko-m- (root of *skamō (‘shame’)) + *-téh₂.
Declension
| Case | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nom. | skandō | skandôz |
| Acc. | skandǭ | skandōz |
| Gen. | skandōz | skandǫ̂ |
| Dat. | skandōi | skandōmaz |
| Inst. | skandō | skandōmiz |
| Voc. | skandō | skandôz |
Descendants
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
*scanda (Old Dutch)
-
schande (Middle Dutch)
-
schande (Dutch)
- skande (Afrikaans)
-
schande (Dutch)
-
schande (Middle Dutch)
-
*scanda (Old Dutch)
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
sċand, sċeand, sċeond, sċond, sċendle (Old English)
-
schande, schonde, schandle (Middle English)
- shand, shond (English)
-
schande, schonde, schandle (Middle English)
-
sċand, sċeand, sċeond, sċond, sċendle (Old English)
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
skande, skonde (Old Frisian)
- Skounde (Saterland Frisian)
- skande (West Frisian)
-
skande, skonde (Old Frisian)
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
skanta, scanta, scanda (Old High German)
-
schande (Middle High German)
- Schan (Luxembourgish)
- שאַנד (shand) (Yiddish)
-
schande (Middle High German)
-
skanta, scanta, scanda (Old High German)
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
skanta, scanta, scanda (Old High German)
-
schande (Middle High German)
-
Schande (German)
-
שאַנדע (shande) (Yiddish)
- shanda, shonda (English)
-
שאַנדע (shande) (Yiddish)
-
Schande (German)
-
schande (Middle High German)
-
skanta, scanta, scanda (Old High German)
-
*skandu (Proto-West Germanic)
-
*skanda (Old Saxon)
-
schande (Middle Low German)
- skand, skandskrift (Danish)
- Schande, Schanne, Schann (German Low German)
-
schande (Middle Low German)
-
*skanda (Old Saxon)
- 𐍃𐌺𐌰𐌽𐌳𐌰 (skanda) (Gothic)