*sunþrą

Runic: ᛊᚢᚾᚦᚱᚨ Pronunciation: /ˈsun.θrɑ̃/

noun · neuter · a-stem

Meanings

south

Etymology

Derived from *sunþraz.

Declension

CaseSingularPlural
Nom.sunþrąsunþrō
Acc.sunþrąsunþrō
Gen.sunþras, sunþrissunþrǫ̂
Dat.sunþraisunþramaz
Inst.sunþrōsunþramiz
Voc.sunþrąsunþrō

Find a form

Descendants

  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • sunt (Old High German)
  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • *sūth (Old Dutch)
      • suid (Middle Dutch)
        • zuid (Dutch)
          • suid (Afrikaans)
          • sud, seit, syd (Negerhollands)
          • sùit (Papiamentu)
  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • sūþ (Old English)
      • south (Middle English)
        • south (English)
  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • sūth (Old Frisian)
      • Sude, Suud (Saterland Frisian)
      • súd (West Frisian)
  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • sūth (Old Frisian)
      • ? (North Frisian)
        • süüd (Föhr-Amrum)
        • sööd (Mooring)
        • Süđ (Sylt)
  • *sunþr (Proto-West Germanic)
    • sūth (Old Saxon)
      • süüd (Low German)
        • Süd (German)
  • suðr (Old Norse)
    • suður (Faroese)
    • sudar, sudur (Gutnish)
    • suður (Icelandic)
    • sud (Norn)
    • sør (Norwegian Bokmål)
    • sud, sør (Norwegian Nynorsk)
  • suðr (Old Norse)
    • suth (Old Danish)
      • syd (Danish)
      • syd (Norwegian Bokmål)
  • suðr (Old Norse)
    • sudher (Old Swedish)
      • söder, syd (Swedish)
  • sunnr (Old Norse)
    • suður (Faroese)
    • sudar, sudur (Gutnish)
    • suður (Icelandic)
    • sud (Norn)
    • sør (Norwegian Bokmål)
    • sud, sør (Norwegian Nynorsk)
  • sunnr (Old Norse)
    • suth (Old Danish)
      • syd (Danish)
      • syd (Norwegian Bokmål)
  • sunnr (Old Norse)
    • sudher (Old Swedish)
      • söder, syd (Swedish)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary