*tabōną

Runic: ᛏᚨᛒᛟᚾᚨ Pronunciation: /ˈtɑ.βɔː.nɑ̃/

verb · Weak class 2

Meanings

  1. to grope, feel
  2. to grapple, struggle

Etymology

Unknown.

Conjugation

Present active

PersonIndicativeSubjunctiveImperative
1st singulartabōtabǭ–
2nd singulartabōsitabōstabō
3rd singulartabōþitabōtabōþau
1st dualtabōstabōw–
2nd dualtabōþiztabōþiztabōþiz
1st pluraltabōmaztabōm–
2nd pluraltabōþtabōþtabōþ
3rd pluraltabōnþitabōntabōnþau

Present passive

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulartabōi–
2nd singulartabōsaitabōsau
3rd singulartabōþaitabōþau
1st dual––
2nd dual––
1st pluraltabōnþaitabōnþau
2nd pluraltabōnþaitabōnþau
3rd pluraltabōnþaitabōnþau

Past

PersonIndicativeSubjunctive
1st singulartabōdǭtabōdēdį̄
2nd singulartabōdēztabōdēdīz
3rd singulartabōdētabōdēdī
1st dualtabōdēdūtabōdēdīw
2nd dualtabōdēdudiztabōdēdīdiz
1st pluraltabōdēdumtabōdēdīm
2nd pluraltabōdēdudtabōdēdīd
3rd pluraltabōdēduntabōdēdīn

Non-finite Forms

InfinitivePresent ParticiplePast Participle
tabōną tabōndz tabōdaz

Find a form

Descendants

  • *tabōn (Proto-West Germanic)
    • *tabulōn, *tablōn (Proto-West Germanic)
      • zabalōn (Old High German)
        • zabelen, zabeln, zaplen, zappelen (Middle High German)
          • zabeln, zappeln (German)
  • *tabōn (Proto-West Germanic)
    • *tabulōn, *tablōn (Proto-West Germanic)
      • *tavalōn, *tabbalōn (Old Saxon)
        • tappelen (Middle Low German)
          • tappeln (German Low German)
  • *tafa (Old Norse)
    • tava (Faroese)
    • tava (Norwegian Nynorsk)
  • *tafa (Old Norse)
    • taven (Middle English)
      • tave (English)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary