*haltaz

Runic: ᚺᚨᛚᛏᚨᛉ Pronunciation: /ˈxɑl.tɑz/

adjective · a-stem

Meanings

lame, halt

Etymology

From Pre-Germanic *koldos, from Proto-Indo-European *kelh₂-d-. Related to Old Irish coll (‘destruction’).

Declension

Strong declension

CaseSg. Masc.Sg. Fem.Sg. Neut.Pl. Masc.Pl. Fem.Pl. Neut.
Nom.haltazhaltōhaltą, -atōhaltaihaltôzhaltō
Acc.haltanǭhaltǭhaltą, -atōhaltanzhaltōzhaltō
Gen.haltas, -ishaltaizōzhaltas, -ishaltaizǫ̂haltaizǫ̂haltaizǫ̂
Dat.haltammaihaltaizōihaltammaihaltaimazhaltaimazhaltaimaz
Inst.haltanōhaltaizōhaltanōhaltaimizhaltaimizhaltaimiz

Weak declension

CaseSg. Masc.Sg. Fem.Sg. Neut.Pl. Masc.Pl. Fem.Pl. Neut.
Nom.haltôhaltǭhaltôhaltanizhaltōnizhaltōnō
Acc.haltanųhaltōnųhaltôhaltanunzhaltōnunzhaltōnō
Gen.haltinizhaltōnizhaltinizhaltanǫ̂haltōnǫ̂haltanǫ̂
Dat.haltinihaltōnihaltinihaltammazhaltōmazhaltammaz
Inst.haltinēhaltōnēhaltinēhaltammizhaltōmizhaltammiz

Find a form

Descendants

  • *halt (Proto-West Germanic)
    • *halt (Old Dutch)
      • hout, halt (Middle Dutch)
  • *halt (Proto-West Germanic)
    • healt, halt (Old English)
      • halt, hallt, alte (Middle English)
        • halt (English)
        • halt (Middle Scots)
  • *halt (Proto-West Germanic)
    • halt (Old Frisian)
      • halt (North Frisian)
  • *halt (Proto-West Germanic)
    • halz (Old High German)
      • halz (Middle High German)
  • *halt (Proto-West Germanic)
    • halt (Old Saxon)
      • halt (Middle Low German)
        • halt (Low German)
  • haltr (Old Norse)
    • halt (Danish)
    • haltur (Faroese)
    • haltur (Icelandic)
    • halt (Norwegian)
  • haltr (Old Norse)
    • halter (Old Swedish)
      • halt (Swedish)
  • 𐌷𐌰𐌻𐍄𐍃 (halts) (Gothic)
  • *haltta (Proto-Finnic)

Explore/search these descendants

View on Wiktionary