*staþulaz
Runic: ᛊᛏᚨᚦᚢᛚᚨᛉ Pronunciation: /ˈstɑ.θu.lɑz/noun · masculine · a-stem
Meanings
- position, standing
- support, frame, rack
Etymology
From Proto-Indo-European *sth₂-, from *steh₂- (‘to stand’).
Declension
| Case | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nom. | staþulaz | staþulōz, staþulōs |
| Acc. | staþulą | staþulanz |
| Gen. | staþulas, staþulis | staþulǫ̂ |
| Dat. | staþulai | staþulamaz |
| Inst. | staþulō | staþulamiz |
| Voc. | staþul | staþulōz, staþulōs |
Descendants
-
*staþul (Proto-West Germanic)
-
*stathal (Old Dutch)
-
stādel (Middle Dutch)
- staal (Dutch)
-
stādel (Middle Dutch)
-
*stathal (Old Dutch)
-
*staþul (Proto-West Germanic)
-
staþul, staþol (Old English)
-
stathel (Middle English)
- staddle (English)
- stathel, stassel (Scots)
-
stathel (Middle English)
-
staþul, staþol (Old English)
-
*staþul (Proto-West Germanic)
-
stathul, stāl (Old Frisian)
- Staal (Saterland Frisian)
- steal (West Frisian)
-
stathul, stāl (Old Frisian)
-
*staþul (Proto-West Germanic)
-
stadal (Old High German)
-
stadel (Middle High German)
- Stadel (German)
-
stadel (Middle High German)
-
stadal (Old High German)
-
*staþul (Proto-West Germanic)
-
stathal (Old Saxon)
- stadel, stāle (Middle Low German)
-
stathal (Old Saxon)
-
stǫðull (Old Norse)
- stöðull (Icelandic)